om immunologi

Vad passar bättre att skriva populärvetenskapligt om än mitt favoritämne? De senaste åren har mitt dagliga värv varit inom immunologiforskningen och –undervisningen. Det är verkligen ett jätteintressant ämne, som folk ofta inte kan så mycket om.

-Vad forskar du om?

-Immunologi!

-Hu?

-Vårt immunförsvar, hur vi skyddar oss mot sjukdomar

-Eh, jaha, det låter väldigt intressant…

Sen brukar jag sluta där, och konversationen övergår i något annat. Men nu tänkte jag förklara. I detta första inlägg blir det en översiktlig beskrivning av vårt immunförsvar, och i ett senare inlägg ska jag ge mig på att försöka förklara mitt specifika forskningsfält.

Man brukar säga att vårt immunförsvar är uppdelat i två delar, det medfödda och det adaptiva. ”Hu?” säger ni. Då brukar jag tänka så här: en infektion är en invasion av fiender, och vårt immunförsvar är vår kropps försvarsmakt. Försvarsmakten är uppdelad i två delar, gränspatrullerna och elitstyrkorna. Elitstyrkorna är det adaptiva immunförsvaret och gränspatrullerna det medfödda immunförsvaret. Som namnet antyder finns det medfödda immunförsvaret där redan vid födseln, och består av celler och lösliga molekyler. Vårt viktigaste skydd mot infektioner (=fienden) är ju faktiskt skinnet och slemhinnor. De utgör en fysisk barriär som gör att de flesta bakterier och virus inte ens kommer in i vår kropp, även fast de finns runt om oss. Men om de ändå kommer in, genom till exempel ett sår, finns gränspatrullerna där. Det är celler som är specialiserade på att känna igen fienden, vi kallar dem för patogener och de är icke-kroppsegna substanser som är sjukdomsframkallande*. De gränspatrullerande cellerna finns nära skinn och slemhinnor i vår kropp och känner snabbt igen patogener med hjälp av molekyler (så kallade receptorer) de har på sin yta. Beroende på vilken typ av cell det rör sig om kan de reagera lite olika, men det vanligaste är att soldaten/cellen helt enkelt äter upp patogenet. Celler som vi räknar till det medfödda immunförsvaret är bland annat makrofager, neutrofiler och eosinofiler Dock är inte gränspatrullerna speciellt specialiserade, så ibland klarar de inte av att vinna över patogenerna själva. Då signalerar de, med hjälp av olika molekyler som de kan frisläppa, till det adaptiva immunförsvaret, elitstyrkorna. Det tar ett tag för elitstyrkorna att mobilisera sig, men när de väl är aktiverade (med hjälp av informationen från gränspatrullerna) är de ruskigt bra på att ta hand om olika inkräktare. De kan anpassa sina vapen, antikropparna, efter vilken typ av infektion det rör sig. De känner helt enkelt av vilken bakterie/virus det rör sig om, och omformar sig och sina vapen för att bäst kriga mot just den bakterien/viruset. De celler som vi räknar till det adaptiva immunförsvaret är främst B- och T-lymfocyter. Dessa elitstyrkor kan dessutom minnas denna infektion, och nästa gång samma bakterie/virus kommer in i vår kropp, går det snabbare för dem att mobilisera sig och sina vapen, och vi kan bekämpa infektionen snabbare. Det är detta som vi kallar immunitet och är anledningen att vi bara får vissa sjukdomar en gång. Det är också detta minne som vaccinationer bygger på.

Vaccinationer, det får vi prata om snart hörrni!